Manlig Lucia
I en av länets tidningar stod denna artikel att läsa i måndags (man måste trycka på länkningen för att se artikeln). Det hela rör en skola i Motala, Södra skolan, där eleverna (i den sanna elev-demokrains anda!) röstat fram en gosse som Lucia. Som tur var satte rektorn stopp för det hela, men hon borde givetvis inte låtit detta gå så långt från början! Så här illa kan det gå om man låter ill-battingarna styra och ställa.
Man kan förvisso miss-tänka att det rör sig om ett oskyldigt(?) men ack så smak-löst skämt från den kandiderande goss-elevens sida. Det kan också, Gud förbjude, röra sig om en förvirrad, norm-lös yngling med dålig uppfostran. Om så är fallet tycker jag att lokal-tidningen borde ta sitt ansvar och inte skriva om saken. Inte minst för ynglingens familj och släktingars skull. Istället borde det sociala kopplas in. (Var tog förresten militär-skolan vägen? Den gjorde susen förr i tiden för denna typ av förvirring.)
Hursomhelst pågår nu i denna lokal-tidning en debatt där man PÅ ALLVAR debatterar lämpligheten i att ha en Lucia av manligt kön. Detta är ju full-komligt horribelt! Räcker det inte med dam-fotbollslag på elit-nivå och herrar som åker konst-åkning? Ska vi ha kvinnliga tomtar och manliga prinsessor också? Någonstans måste man ju dra en förnufts-gräns; låt män vara män och kvinnor kvinnor.
Det är av yttersta vikt att föräldra-generationen visar sina barn sunda, traditonella köns-värderingar, så vi slipper läsa om slikt i tidningarna! (Jag minns själv en episod när min son, Staffan, var runt fem år. Jag passade honom en kväll när min hustru, Gun, var på väven. Han smög upp på övervåningen och kom efter ett tag ned, iklädd min hustrus byst-hållare. Det blev mycket gråt och tanda-gnisslan den kvällen för Staffans del, men jag lovar att han aldrig gjort om något dylikt sedan dess. Nu är han gift och har tre barn! Vem vet vad som hade hänt om jag inte satt gränser redan från början.)
Förstör inte vår fina, svenska Lucia-tradition som glädjer och värmer oss i vinter-mörkret. Låt Lucia vara en Lucia och inte en ...Lucifer.
//S-O
Väl skrivet broder! Könet är till för att sära på manligt och kvinnligt, det har alltid varit min åsikt. Jag minns året 1921 med vemod året då kvinnan fick rösträtt. Jag säger som greven i Söderköping att det är väl bra med jämlikhet så länge kvinnorna ej lägger sig i det offentliga livet. Jag har förövrigt sluta äta sallad som en del av min manifestation i frågan.
Med vänlig hälsning
/Odd-Ivan Ädelkvist
Nu måste äfven jag taga bladet från mundelarna. Jag håller gifvetvis med O.-I. Ä. om att det var väl rutet. Men jag tycker ändå att du, S-O, kanske an-griper problemet från ett lite fel-aktigt håll. Det vore naturligt-vis föfärligt om den unge herren är full-ständigt norm-lös, och inte kan skilja rätt från fel, manligt från kvinnligt (skönt att gick åt rätt håll för din son Staffan, förresten. Jag minns den här händelsen, och att klandrade dej, kanske lite väl hårt, för att ha varit släpp-hänt och jag tror att jag faktiskt sa flummig, i din uppfostran. Kanske sa jag även värre saker, men jag hoppas det är glömt nu.), men jag tror ändå, att problemet ligger vid det faktum att man till-låter en skola att ha en kvinnlig (hur kvinnlig, undrar man ju...) rektor. Jag, som ju varit lärare hela mitt yrkesverksamma liv, kan berätta att jag aldrig kunnat arbeta under sådana förhållanden. På småskolan och barndaghemmen har kvinnorna sin roll att sköta. Den högre vetenskapen tarvar karlar.
Det är inte undra på att eleverna, både gossar och töser blir förvirrade? "Ska jag kackla eller resonera?", tänka gossarna, och "ska jag sminka mig (måttligt) eller täfvla i längdspottning?", tänka flickebarnen. Nej, sätt stopp för köns-ihopblandningen.
