Heja Björklund
Inget av detta hade varit möjligt på min tid. Då hade man minsann fått sig en rejäl hurring och fått rätta sig i ledet. På den tiden förde ju också lärarna vederbörlig repekt med sig och hade möjlighet att när orden inte räckte till, tillrätta-visa eleverna fysiskt. Läraren/lärarinnan tilltalades med magister och fröken och man fick ställa sig i pulpeten när man skulle svara på frågor eller hög-läsa psalmer.
De senaste 30 åren har det verkligen gått snabbt utför med utbildnings-systemet. Ungdomarna styr ju skolorna i stort sätt själva med sina elev-råd o dyl. och läraren är totalt makt-lös. Det är inget att förundras över att eleverna presterar allt sämre och att den svenska skolan tillhör de sämsta i världen. Man läser ju dagligen om elever som inte kan gånger-tabellen, än mindre skriva för hand, eller har en aning om sveriges geografi. Jan Björklund gör en gedigen insats för att stoppa detta förfall. Att han dessutom kommer från det militära gör inte saken sämre. Vad ungdomarna behöver är ju ordning och reda och vuxna som pekar med hela handen. Man kan bara hoppas att han vinner kampen mot alla dessa flum-pedagoger som verkar härja fritt i skolöverstyrelsen.
Med den nya försvarspolitiken lär ju många officerare snart bli arbets-lösa. En god idé vore väl att rekrytera dessa till våra skolor, då det ju ständigt saknas utbildade lärare. De är goda pedagoger, vana att leda folk och tränade i att sätta sig i respekt. Precis vad den svenska skolan skulle behöva!
Snusk på pizzeria
Jag besökte själv en pizzeria vid ett besök i huvudstaden under tidigt 70-tal och har sedan dess hållt mig borta från dem. Något värre har jag aldrig smakat! Att på detta sätt blanda allehanda ingredienser på en stor bröd-skiva och värma dem i ugnen, är enligt min mening inget för svenska magar. Man kunde inte ens få ett glas mjölk till måltiden utan tvangs dricka socker-vatten. Dessutom åt flera av gästerna sina bröd-stycken med händerna, förmodligen utan att ha tvättat dem först.
Nej, jag tror att händelser som denna kan få allt fler människor att inse att svensk husmanskost är överlägsen vad gäller kvalitét, smak och hygien.
Lövfällning
Om hösten skimrar stadens parker av löv i allehanda varma färgtoner. För en pensionär är det en fröjd att spatsera längs gator och torg en solig förmiddag och njuta av detta naturens skådespel. Detta är precis vad jag ägnade mig åt i förmiddags. Jag kunde dock under min promenad inte låta bli att lägga märke till de enorma mängder löv och allehanda trädgårdsavfall som låg utspridda i stads-parken. Som tidigare hemmans-ägare vinnlade jag mig alltid om, att med min hustru Guns hjälp, hålla löv-mängderna i trädgården på en så låg nivå som möjligt. Det är väl inte mer än rimligt att man kan ställa samma krav på kommunen? Det är både osnyggt, ohygieniskt och rent av farligt att låta drivor av löv bli liggandes på gräsmattorna. Möss och allehanda skadedjur kan begagna dessa löv-högar för att sprida olika farsoter via sina exkrementer och den stackare som vågar sig ut på gräsmattor och grusgångar löper stor risk att halka och i värsta fall bryta lårbenshalsen.
Så fort jag kom hem kontaktade jag park-förvaltningen. De var dock omöjliga att nå via telefon, så jag skickade helt sonika en sk e-post. När jag senare under eftermiddagen passerade parken i min bil stod där en kommunal arbetare och blåste bort löv. Det var snabbt jobbat måste jag tillstå! Man får hoppas att de också ämnar föra bort löven och inte bara blåsa upp dem i ännu större högar...
/Sven-Ove
Hans Majestät tar parti
Själv är jag inte mycket av en friluftsmänniska, även om jag i min ungdom var en hängiven ornitilog. Min hustru Gun däremot rör sig mycket i skogs-områden, speciellt under svamp - och bärtider. Jag har även en del släkt och bekanta som är bosatta på landsbygden, bl.a. i Värmland och delar deras oro för vargens utbredning.
Kollektivtrafikens kollaps
Som jag nämnde i går-dagens bloggning åkte hustru Gun och jag idag till Linköping för diverse inköp. Det var några år sedan jag tog bussen, min hustru är van buss-åkare, men jag håller mig för det mesta till bilen. (Tyvärr råkade jag ut för ett miss-öde härom veckan när jag skulle köra in i garaget. Jag fick solen i ögonen vid infart och råkade köra in ena kanten, så just nu står Toyotan på verkstad för diverse plåtarbeten.)
Bussen skulle avgå 06.45 och vi var i god tid vid busshållplatsen, c:a 15-20 minuter före utsatt avgångstid. Runt 06.55 behagade fordonet infinna sig. Jag hade försås planerat att påpeka den sena ankomst-tiden för chauffören, men döm om min förvåning när det vsade sig att det var en kvinna som körde bussen... Jag blev så perplex att jag totalt glömde detta. När jag väl fått upp portmonnän lät chaufförskan meddela att man minsann "inte kan betala med pengar på bussen, rånrisken är för stor". (Tro sjutton, när man låter späda kvinnor köra bussen. Detta problem åtgärdas lättast genom att anställa manliga busschaufförer som erhåller erfoderlig respekt och icke drar sig för handgemäng då det gäller att skydda kassan och passagerarna!)
Hur hade de då tänkt sig att det hela skulle gå till? Det är ju inte som att det finns något biljett-kontor i närheten? Tydligen vill de att man på något sätt ska betala med mobil telefon. OCH HUR SKA VI SOM INTE HAR EN DYLIK GÖRA? Detta kunde hon inte ge något svar på. Stämningen började nu bli ganska upprörd på bussen. Jag antar att de övriga passagerarna stött på samma absurda problem som jag, och nu var glada att någon vågade säga ifrån på skarpen. Det hela slutade hursomhelst med att jag fick åka med gratis. Hustru Gun har tydligen något hon kallar värde-kort och det fungerar tydligen bättre än reda pengar. Vart är vi på väg egentligen undrar jag, när inte pengar längre duger som betalningsmedel? Ska vi återgå till bytes-handel?
Nej! Det var sista gången jag sätter mig i en länstrafiksbuss. Hemresan skedde med bil, då vi hade tur att stöta på Britt-Marie; Guns arbetskamrat från långvården och fick plats i hennes bil.
DATOR
Hyfs i gemensamhetsutrymmena
Hustrun Gun och jag är som sagt nyblivna lägenhetsinnehavare. Livet i borätt har sina klara fördelar och flera av grannarna är mycket sympatiska och hjälpsamma. Och vist är det skönt att slippa snö-skottning, olje-lukt och dylikt som gör villaägarens vardag till en ren och skär pina. Nej, centralvärme och skottad sandad trapp är numer vår melodi!
Dock finns ett och annat som smolkar glädjebägaren och som får en att längta tillbaka till egna-hemstiden. Framför allt tänker jag på situationen i tvätt-stugan! Enligt ordning-reglerna är det är ju upp till oss i huset att sköta om detta utrymme och lämna det i samma skick i vilket vi fann det, men alla verkar inte ha läst denna skrift!
När vi flyttade till lägenheten investerade vi i ny tvättmaskin och torktumlare, men mattor och liknande måste vi tvätta i den gemnesamma tvätt-stugan. Dessutom måste manglingen ske där nere. Min hustru står för tvättandet hemma, men när det blir dags att ta ner till tvätt-stugan följer jag med ner eftersom Gun är lite orolig och mörk-rädd. Senast i eftermiddags var vi nere och skulle tvätta hall-mattan. När vi kom in låg det redan tvätt i maskinen. Dessutom låg det en större hög smutsiga underkläder över mangeln. Det är inte lite fräckt att ta någon annans tvätt-tid! Att dessutom besudla de gemensamma maskinerna med smutsig tvätt är att gå över gränsen! Gud vet vilka bakterier som nu finns i manglings-duken. Detta är ett ICKE ACCEPTABELT BETEENDE! Jag sa till Gun att jag minsann skulle vänta tills ill-dådaren behagade dyka upp och ta hand om sin smutsuga byk och läsa lusen av denne, men Gun övertalade mig att följa med upp för att lugna ned mig. Jag följde hennes råd, men tog först med mig ett par av de byst-hållare som låg kastade över mangeln och gick senare ner och satte upp en lapp, på vilken jag skrev var vederbörande kan återfå desamma. Än har jag inte hört något, men om hon(?) dyker upp här ska jag säga henne ett par sanningens ord.
Lös-the i påse?
Mitt favorit-thé är English Brekfast, det är alldeles lagom starkt och har man dessutom i lite mjölk så slipper man halsbrännan som annars alltid kommer som ett brev på posten vid thé-drickande. Min hustru köpte för någon vecka sedan hem en ny sorts thé-påsar med just denna flavör. Påsarna var av ny modell, triangelformade, ungefär som Festis såg ut när barnen var unga, fast såklart mindre i omfång. Det var inget fel på théet, faktum är att det var riktigt gott. Det jag vänder mig mot är marknadföringen. Företagets slogan är "lös-thé i påse". Det är ju fullkommligt häpnadsväckande att man får marknadföra på detta vis! Självklart är allt påsförpackat thé pås-thé. Jag har förstås skrivit brev till företaget i fråga och påpekat det absurda i deras marknadföring. Jag väljer här att inte namnge förtaget, då jag inte tycker de gjort sig förtjänta av gratis-reklam.
Digital-TV 1/10
Det är nu snart två år sedan man släckte ner det gamla fina och fullt fungerande TV-nätet. Istället sänder man numera digitalt. Ni som alltid bott i lägenhet har kanske inte märkt av detta, men jag och min fru Gun, som till för åtta månader sedan bodde i egna-hemsvilla, blev, som så många andra, tvingade att skaffa en digital-apparat till den tidigare fullt fungerande TV:n.
I Expert-affären var man inte sen att påpeka digitala tv:ns många fördelar, såsom bättre bild och ljud. Väl hemma fick jag ringa flera av mina barn-barn innan någon av dem hade tid att hjälpa till att koppla in eländet. När allt sedan var klart såg Gun och jag fram emot att åtminstone få en fin tv-upplevelse, det skulle vara repris på nyårskrönikan i "Landet Runt" den kvällen minns jag... Men när vi väl bullat upp med kakor och en tv-kanna kokkaffe och i spänd förväntan slog igång apparaturen hände precis ingenting. Jag ringde då några samtal till till mina barn-barn och efter många om och men (och en kvart försenade) fick vi i alla fall igång det hela. Döm om vår förvåning när det efter bara 10 minuter blev ett puzzel av hela TV-bilden och ljudet försvann. Jag blev så arg att min hustru bad mig tänka på blod-trycket. Dessa puzzel-bitar har sedan återkommit då och då och ibland har ljudet försvunnit.
Givetvis har jag ringt både återförsäljaren och tillverkaren av digital-tv-boxen men de säger bara att det är sådant man får acceptera och att det beror på atomosfäriska störningar. Bah! Förut fick man åtminstone ett meddelande på skärmen om atmosfärsika störningar och tillfälligt avbrott. Men detta tycks inte digital-tv:n klara av. Inte heller repris r:et i hörnet på fotbollsmatcher tycks ha följt med! Och inte tycker jag att bilden är nåt vidare heller. Nej, ge oss tillbaka vår fina gamla TV istället. Man kan ju undra varför inget politiskt parti driver denna fråga, men förmodligen är de väl "köpta" av TV-industrin, som bara vill sälja p oss en massa onödiga apparater, hela bunten.
Tur att vi sålde villan och inte behöver bekymra oss om sådana dumheter längre!
Bank-kris
Det här med bank-krisen gör mig upprörd. Förr i världen kunde man minsann lita på bankerna. Och personalen var stiligt klädda och såg hela och välvårdade ut. Nuförtiden är det någon "tonåring" med hudproblem och trasiga byxor som behandlar ens transaktioner med trumpen min. Och varje gång jag hämtar ut pensionen får jag en folder om "INTERNET-BANKEN". Kan de inte förstå att det är just detta som orsakat nuvarande finansiella kris? Allt detta baltande med siffror och summor på en data-skärm istället för reda pengar? Miljardtals kronor som aldrig någonsin materialiseras. Det är klart att folk tappar konceptena! Nä, bort med eländet och fram för reda pengar. Först då förstår man deras riktiga värde! Hellre en hundring i madrassen än på internet!
Välkommen till min nya blogg!
På min fritid, som sedan pensionen blivit starkt påtaglig, är jag engagerad i det kommunala föreningslivet, bla i jazz-klubben där jag suttit som suppleant sedan 1968 och i fotbollsklubben. (Har inte missat många hemmamatcher sedan 1974.)
Min yrkeskarriär inledde jag vid 15 års ålder, 1953, vid stadens största verkstadsindustri. Jag arbetade som busspojke några hårda år. Såsmåningom fick dock förman Leonardsson upp ögonen för mig och lät meddela direktionen att "Sve-Ove minsann har läshuvud" och man lät mig genom företagts försorg ta Hermodskurser i grundläggande teknik och fysik. Detta ledde till att jag fick alltmer ansvarsfulla positioner och vid min pension var jag själv förman med ansvar för företagets maskin-park.
Min hustru Gun och jag har precis sålt vårt egnahem, i vilket vi bott sedan 1963, och flyttat till lägenhet. Det känns väldigt praktiskt att slippa all snö-skottning och annnat som gör villaägarens vardag till ett gissel. Vi har fin utsikt på 7:e våningen och hiss finns såklart.
Detta lite kort om mig själv! Jag planerar att berätta mer såsmåningom. För närvarande skriver jag på maskin och mina barn-barn överför detta till dator. Jag har dock planer på att själv skaffa en dylik maskin och lära mig skriva in texten direkt, så jag slipper ligga någon till last.
Mvh:
/Sven-Ove P
