sven-ove

Min dotter-dotter, Nathalie, som är mycket kunnig i data-frågor, erbjöd mig i helgen att köpa hennes gamla s.k. skanner till ett mycket förmånligt pris. Jag var till en början skeptisk, då jag har dåliga er-farenheter av att koppla in nya sladdar och liknande i datorn, men när hon förklarade att det är en slags kopierings-apparat såg jag snart nyttan av en dylik makapär, speciellt som jag härom dagen hämtade upp mina klipp-böcker, där jag samlat viktiga tidnings-klipp från mitt liv. Jag hoppas få lite hjälp att komma igång med kopierandet så att jag snart kan dela med mig av dessa klipp, samt att jag ska kunna kopiera in gamla kvitton, offerter, menyer och liknande som nu ligger och tar stor plats i källaren!



Detta är min nya skannings-maskin!

Inter-net och datorer har ju de senaste åren blivit var mans egen-dom. Visst är det fantastiskt att kunna skicka brev, läsa sport-tabeller och kunna förlora sig i gamla film-klipp av så skilda slag som "Novelty Accordeon" med Erik Frank eller se Ingo vs. Floyd i tung-vikts VM 1959 och att kunna växla mellan dessa aktiviteter på bara några minuter!

Allt detta har dock också en bak-sida. Förutom att ungdomar stjäl musik och filmer, samt att terroristerna använer inter-net för att planera bombningar och liknande, tänker jag på de virus som sprids via detsamma. Ett fler-tal åt-gärder för att komma till-rätta med de förstnämnda problemen har nyligen röstats igenom av vår fram-synta regering (F.R.A.-lagen). Min tanke, som jag vet också delas av LE Gottfridsson, är att regeringen skall in-föra ett statligt virus-skydd som skyddar alla oss medborgare som helt ovetandes får våra data-maskiner infekterade.

Jag drabbades själv alldeles ny-ligen av ett dylikt virus och måste nu för dyra pengar använda ett s.k. virus-skydd (för att inte tala om vad själva reparationen kostade!). Ett statligt virus-skydd vore väl en ut-märkt fråga att driva för Sten Tolgfors. Inte bara skulle han tydligt profilera sig, utan även kunna få ett starkt folk-ligt stöd, vilket torde vara av yttersta vikt för en försvars-minister!



//S-O

Jag har berört det hela förut, men det var inte förrän den gode O.I. Ädelkvist skickade en länk till den film som finnes här i sin hel-het nedan, som det slog mig att en stor del av den slapp-het och lättja som är kännetecknande för dagens ungdom, är deras dåliga hållning!

På min tid fick vi lära oss den hårda vägen att hållningen är A och O. Gymnastiksällskapet, som vi alla by-barn mangrant slöt upp kring, leddes av den legendariske gymnasten och sede-mera gymnastik-direktören Harald "Böjen" Severin. Det var förvisso många svåra streckningar, påfrestande knä-böjningar och tekniskt komplicerade jämfota-hopp, men Harald var alltid noga med att poängtera just hållningen. (Även de mest runt-hylta och o-smidiga som med nöd och näppe klarade att hoppa över bocken, fick åtminstone med sig denna kunskap.)

"En god hållning främjar vätskorrnas flöden!", "Var käck och sträck, din smäck!", "Rak rygg, sunda tankar, hjärtat det för fädernes-landet bankar!", "Peterson, sträck på ryggen för in i h-vete, du ser ju ut som en grobian!" och liknande till-rop var regel under övningarna. Om man satt illa under "Böjens" genomgångar kunde han helt plötsligt smyga upp bakifrån och köra in pek-pinnen strax under rev-benen, vilket resulterade i att den drabbade förutom att känna stark smärta, tappade andan. Således gjorde vi alla vårt bästa för att tänka på hållningen, vilket hjälpt oss genom livet på många sätt!

Dagens ungdom skulle verkligen behöva en "uppsträckning"! Det är förvisso väl att idrotten i skolan får större ut-rymme och jag hoppas utbildnings-minister Björklund även tar detta med hållningen i beaktande och skriver in det i skol-lagen, så att inte idrotten bara består av inne-bandy, slalom, rull-bräda (ja, jag har hört från säker källa att de får syssla med sådant på skol-tid!) och andra trams-sporter!



//S-O

Härom helgen var jag och min hustru, Gun, iväg på konfirmation. Konfirmanden var min son Staffans äldste pojk, Kevin. Som jag tidigare nämnt är Staffans hustru, Lucky, från Thailand, och därför av hävd muselman (om än inte i en extrem form!), så det gladde oss extra mycket att Kevin valt att följa den protestantiska läran.

Jag såg med spänning fram emot hur Kevin skulle klara förhöret. Gossen har förvisso läs-huvud, framför-allt är han begåvad i matematik (med geografien är det värre, men det kan knappast läggas honom själv till last, snarare ett skol-system i förfall). Icke desto mindre vill man ju inte att han drar skam och van-ära över sin familj genom att inte vara ordentligt på-läst!

Ceremonin började med sed-vanligt intåg i kyrkan. Redan då började jag ana ugglor i mossen, då flera av konfirmanderna fnittrade och gick slarvigt. Efter några in-ledande ord av prästen (som jag inte nämner vid namn!), psalm-sång samt predikan riktad till konfirmanderna, startade själva ceremonin, som visade sig vara en teater-föreställning i vilken man visade några valda delar ur Jesus liv. Döm om min snopen-het när det hela var över och INTE EN ENDA FRÅGA STÄLLTS. Sedan fram-förde ungdomarna någon populär-melodi på engelska. Därefter var det tydligen färdigt för natt-vard...

Då det efteråt var det mot-tagning hemma hos Staffan tog jag Kevin åt sidan för att höra vad han egentligen LÄRT sig under konfirmations-tiden. Tio Guds bud klarade han förvisso (fattas bara annat), men varken Johannes 3:16 eller första verserna i "Trygga Räkan" hade behandlats av ansvarig konfirmations-präst. Mer fick jag inte ur honom innan det var dags att öppna alla presenter.

Det är bedrövligt att den förslappning som råder i skolan nu även nått stats-kyrkans domäner! De flesta ungdomar verkar mer intresserade av att få presenter än av att på allvar bli upptagna i församlingen. Jag vill inte stöta mig med kyrkan genom detta in-lägg, bara förslå att man in-rättar någon slags nationell standard för vilka kunskaper man skall ha in-hämtat för att bli godkänd.

Annat var det på min tid! Vi bävade av största respekt inför kyrkoherde Cerevinius, både på grund av hans enorma bibel-kunskaper samt hans enorma kropps-hydda. Vi läste flitigt och kunde såväl lilla katekesen som ett trettiotal psalmer som ett rinnande vatten. Men Cerevinius var en god och hand-fast lärare och vi klarade alla så-småningom examen! (Utom Bertil Svensson, som under lektionerna läste Clas Ohlsons postorder-katalog, vilken han smugglat in i sin bibel. Hans far, häst-handlaren, var inte nådig mot honom när han följd-aktligen inte kunde svara på Cerevinius frågor. Han tvangs gå om undevisningen tre gånger innan han slutligen blev god-känd.)