Kollektivtrafikens kollaps

Som jag nämnde i går-dagens bloggning åkte hustru Gun och jag idag till Linköping för diverse inköp. Det var några år sedan jag tog bussen, min hustru är van buss-åkare, men jag håller mig för det mesta till bilen. (Tyvärr råkade jag ut för ett miss-öde härom veckan när jag skulle köra in i garaget. Jag fick solen i ögonen vid infart och råkade köra in ena kanten, så just nu står Toyotan på verkstad för diverse plåtarbeten.)

Bussen skulle avgå 06.45 och vi var i god tid vid busshållplatsen, c:a 15-20 minuter före utsatt avgångstid. Runt 06.55 behagade fordonet infinna sig. Jag hade försås planerat att påpeka den sena ankomst-tiden för chauffören, men döm om min förvåning när det vsade sig att det var en kvinna som körde bussen... Jag blev så perplex att jag totalt glömde detta. När jag väl fått upp portmonnän lät chaufförskan meddela att man minsann "inte kan betala med pengar på bussen, rånrisken är för stor". (Tro sjutton, när man låter späda kvinnor köra bussen. Detta problem åtgärdas lättast genom att anställa manliga busschaufförer som erhåller erfoderlig respekt och icke drar sig för handgemäng då det gäller att skydda kassan och passagerarna!)

Hur hade de då tänkt sig att det hela skulle gå till? Det är ju inte som att det finns något biljett-kontor i närheten? Tydligen vill de att man på något sätt ska betala med mobil telefon. OCH HUR SKA VI SOM INTE HAR EN DYLIK GÖRA? Detta kunde hon inte ge något svar på. Stämningen började nu bli ganska upprörd på bussen. Jag antar att de övriga passagerarna stött på samma absurda problem som jag, och nu var glada att någon vågade säga ifrån på skarpen. Det hela slutade hursomhelst med att jag fick åka med gratis. Hustru Gun har tydligen något hon kallar värde-kort och det fungerar tydligen bättre än reda pengar. Vart är vi på väg egentligen undrar jag, när inte pengar längre duger som betalningsmedel? Ska vi återgå till bytes-handel?

Nej! Det var sista gången jag sätter mig i en länstrafiksbuss. Hemresan skedde med bil, då vi hade tur att stöta på Britt-Marie; Guns arbetskamrat från långvården och fick plats i hennes bil.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0