sven-ove

Med anledning av den senaste porto-höjningen.

Det går verkligen utför med Postverket! För bara tio år sedan fanns det ett postkonor på varje liten ort, som, förutom att vara behjälpliga med penga-transaktioner och logistik av allehanda slag, fungerade som en social mötesplats. Det fanns många ensamma äldre som aldrig gick ut någonstans, utom på pensions-utbetalnings-dagen, då det var dags att hämta pension och betala räkningar.

När sedan ned-monteringen av vårt fordom så stolta Postverk påbörjades, gick det utför snabbt! Man började med att vägra dela ut brev på lördagar, trots det porto-tillägg som vi som kunder gladeligen betalade för denna ganska själv-klara tjänst. Sedan var det dags för brev-bärarna att jobba fasta arbetstider, med den följd att man inte längre fick posten till förmiddags-kaffet, utan snarare till lunch. Sedan delade man på det monitära och logistiska, varvid paket och annat skulle om-besörjas av ICA-butiker o dyl, och de ekonomiska förehavandena sköttes av Svensk Kassaservice. (Bara namnet Service var i sammanhanget ett hån mot oss vanliga konsumenter!). Priset för att betala räkningar steg kraftigt och man visade med all önskvärd tydlighet att man inte ville tillhanda-hålla denna tjänst. Så gick det också som det gick och Kassaservice fick läggas ned.

Steg för steg har Postverket ut-armats, och detta nästan UTAN PROTESTER från oss drabbade. Nära förestående är, som sagt,  en porto-höjning á 50 öre, vilken kommer slå hårt mot många fattig-pensionärer och oss som skickar mycket brev till myndigheter. Även utrikes porto kommer stiga, vilket torde drabba den redan kris-drabbade export-industrin hårt. För att inte tala om den ny-ordning som innebär att brev-bäraren inte längre får springa i trappor, utan ska lämna posten i entrén i flervånngs-hus. Ska vi äldre riskera liv och lem, bara för att komma åt vad som rättmätligen är vårt - vår månatliga hyres-avi, information från P.R.O. och vy-kort från nära och kära?

Nej, det är dags att starta UPPLOPP mot denna dekapitering av en central samhälls-funktion. Postens styrelse torde bestå av en hoper e-postande snor-hyvlar med "vinst-maximering" som allena-rådande mål. Tänk på alla äldre som inte har tillgång till datorer och liknande!  (Själv har jag förvisso tillgång till e-post, men det är mest barn-barnen jag har kontakt med via mejl. Inga av mina jämnåriga bekanta har detta, förutom min gamle vän sedan rekryten, Bertil Karlsson. Min hustru Gun t.ex. har aldrig suttit framför en data-maskin, än mindre begagnat sig av e-posten.)

Jag är övertygad att vi är många som delar denna syn på Postverket, och jag är övertygad om att vi, om vi går samman, kan få politikerna att ta sitt förnuft till fånga och återställa allt detta som man förstört!

/Sven-Ove