Stök på biblioteket
Jag är sedan trettio-talet år hängiven prenumerant av lokal-tidningen. Hemma har vi lokal-tidningen och ibland brukar grann-frun komma över med tidningen Land, och får då i utbyte Svensk Dam-tidning av min hustru Gun. Ett mycket fördelaktigt arrangemang från min synpunkt sett, då intresset för skvaller om kungligheter får anses förbehållet det täcka könet.
På fredagas-morgnar brukar jag dock besöka biblioteket för att läsa igenom veckans riks-tidninningar, företrädelsevis Svenska Dagbladet, men även Dagens Nyheter brukar jag ögna igenom, även om jag tycker den har degenererat kraftigt sedan senaste bytet av chefsredaktör... Om jag hittar några intressanta insändare går det dessutom att för en billig peng få en xerox-kopia tagen. Jag har en hel klipp-bok full med engagerande insändare och artiklar. (Jag har själv blivit publicerad några gånger i riks-pressen - företrädelsevis i Aftonbladet dock. De insändarna förvarar jag dock på betydligt tryggare ställe: i bankfacket!)
Det är fantastiskt att det finns så fins inrättningar som bibliotek, med hjälpsam och vänlig personal och en fridfull och av-kopplande miljö att läsa och studera i. Biblioteket får anses vara en stilla oas i vår annars så stressade och hög-ljudda sam-hälle.
Tyvärr förstår inte ungdomen att uppskatta denna instutition. Trots tydlig förbuds-skyltning ser man dem ofta tala i telefon och inte så sällan sitter de vid datorerna och talar starkt, eller ockuperar par-vis någon läs-hörna där de hänger sig åt varandra på ett högst stötande och oförblommerat sätt.
Min stilla undran är: VAR FINNS DERAS FÖRÄLDRAR? Inte kan det väl vara meningen att bibliotikarierna skall upp-fostra dessa ill-dådare? Personligen säger jag alltid ifrån, men det finns många, speciellt damer i min ålder, som, med fog, är rädda för dessa ouppfostrade, keps-prydda, långhåriga legister (med fog).
Det är hög tid att kommunen borde anställer en ordningsvakt som säker-ställer att vi övriga besökare får ett lugnt och frid-fullt biblioteks-beök. Även föräldrar och skola borde ta sitt ansvar och förklara för dessa subversiva element hur man uppför sig på en dylik in-rättning. Annars är det bara en tids-fråga innan man tvingas stänga även biblioteken!
Så du har fått dina verk publicerade i Aftonbladet! Ja det var inte illa! Själv skrev jag en insändare till Nerikes Allehanda en gång 1976 då Fälldin var statsminsiter och jämförde hans händer med dasslock och innehållet i hanses huvud med tunnan i ett torrdass och frågade om det fanns någon koppling. Men den tog dom inte in! Ingen humor får en ha och ger du dej på pamparna så censureras du och blir registrerad av både säpo och landsfiskal om du inte har pengar att köpa dig fri! Så är det med yttrandefriheten för den fattige.
Fast det är ju klart, du var ju bra på att formulera dig även i det militära, fick du inte sitta i kansliet en tid i slutet av exercisen? Det var många som sa på kompaniet att "Den där Sven-Ove, han har läshuvud!" Det fanns dom som trodde att du skulle bli åtmistone förtroendeman. Men det här med Aftonbladet, det var stort! Det ska jag berätta för dotterdottern, hon blir nog stolt när hon får veta att morfar känner en riktig skribent!
Och det ser jag ju nu med, du använder ju binde-streck till höger och vänster, det lärde jag mig aldrig riktigt. Men jag vet när man använder stor bokstav.
Nu vill jag inte på något sätt förringa Sven-Ove (som jag känner sedan barns-ben), eller hans insats för ordning och reda, uppfostran och hut, men en skolväsendets övervakare och bildningsivrare som Sven-Ove, som till yttermera visso också själv är van både skribent och läsare borde vid många tillfällen, till exempel vid läsning av tidningen Land, uppmärksammat hur allt färre redaktioner anser sig ha råd med gammaldags korrektur-läsare, och istället förlitar sig på s.k. ord-behandlare, som ju behandlar orden precis som de själva tycker är rimligt, sär-skrivningar och annat.
Sven-Ove: Vi är många trogna läsare som skulle följa din v.m.k. blogg med ännu större intresse och flit om du lade mer tid på rätt-stavningen. Låt oss slippa (jag citerar) "riks-tidninningar", och liknande i fort-sättningen. Om du vill tar jag på mig att själv snabbt genom-läsa dina alster före publikation. Hoppas du inte tar illa vid dej.
/Din folk-skole-lärare
Ludvig Emanuel Gottfridsson
Ps. Bertil: Binde streck används där andra använder sär-skrivning.
Sär-skrivning minns jag inte att du talade om i skolan. Men du kanske med ålderns rätt blandar ihop oss gamla elever, för vad jag vill minnas undervisade du även i sär-skolan.
Som sagt, Bertil var alltid en riktig skämtare. Men eftersom jag vet att han har råg i ryggen och glimten i ögat tar jag inte illa upp när han gör sig lustig över min in-sats i folk- och realskolorna i Östergötland. Det kanske är så att han ännu inte kommit över utskällningen han fick av far sin, snusfabrikörn, när jag sänkte hans betyg i ordning och uppförande till Ab-.
Bäste magister Ludvig!
Det var mig en sann glädje att se även Dig kommentera här på Bloggen. Redan på förti-talet var du en sann framåt-skridande pionjär, och en av de första att byta räkne-sticka mot räkne-dosa.
Jag är dig tack skyldig för såväl bildning som hyfs, och det är glädjande att du, trots din ålder, men med hjälp av dina barn-barn kan följa min Blogg på Inter-net.
Jag beklagar djupt mina felskrivningar (vilka man gör klokt i att skilja från fel-stavningar, som Du mycket riktigt påpaekade vid ett flertal tillfällen under mina skol-år. Till yttermera visso vet jag att det på något vis är möjligt att redigera det maskin-skrivna här på bloggen, och så fort jag fått hjälp med detta moment skall jag rätta min text!
/Sven-Ove
Bertil: Ja 26 sept. 1987 fick jag en insändare rörande Polisens, och då i synnerhet spaningsledare Holmérs inkompetens i spaningen efter Olof Palmes mördare, publicerad i Afton-bladet. Även 29 april 1988 fick jag med en insändare, i vilken jag kritiserade de nya, liberalare finans-marknads reglerna (vilka mycket riktigt såsmåningom lade grunden till den kommande bank-, finans-, och fastighetskrisen).
Om du får tillgång till ditt biblioteks arkiv, är det möjligt att du kan finna dem där på mikro-film.
Mvh:
/Sven-Ove
Jag begriper inte det där. Xerox..
Menar du fotostatkopia?
Bäste Gunnar! Tack för ditt engagemang! Lite slrvigt av mig att använda företags-namnet, men Rank-Xerox dominerade ju foto-stat-marknaden ända från 1960-talet och blev för många av oss "kontors-nissar" synonymt med begreppet att kopiera (ranxera). Snart sagt varenda svenskt företag och myndighet innehade ju fotostat-maskiner av detta märke.
Mvh:
/Sven-Ove
Det här med "ranxera" får mig att tänka på ett annat uttryck som de så ofta pratar om nuförtiden, nämligen "faxa". Vad jag förstår så kommer det från "telefax", men vad det riktigt innebär vet jag inte. Jag skulle tro att det är ungefär detsamma som dotterdottern håller på med som hon kallar för "mässa". Hon hade inte hört talas om det men det kanske är olika beroende på vilken dialekt man talar?
Bertil, jag har full förståelse för din förvirring inför alla dessa nya begrepp. Jag har ju dock ett förflutet inom kontors-tjänst och kan försöka bena ut begreppen:
Faxat har jag gjort många gånger i mitt yrkesliv! Med telefax skickar man dokument via telefon-ledning, med televerket. Mässar gör man via det mobila telefon-nätet. Mässning sker via bild-skärm, medans faxning sker via A4-ark. (Det är dock inte samma A4 ark som faxas som mottas! Vill man skicka ett unikt dokument måsteman fort-farande använda sig av Post-verket, om man anser sig ha råd med sådan lyx!)
/Sven-Ove
