Schlager-elände
Det är rent horribelt hur denna musik-tävling utvecklats från lätt-sam men hög-kvalitiativ underhållning till rena väckelse-mötet för falsk-sjungare och män klädda i rosa. (Jag skall inte förlora mig i kläd-stilen hos de deltagande artisterna, ty då skulle väl denna bloggning bli allt-för lång, men kan sammanfattata den med orden: djupt o-smaklig!)
Även om kvaliteten förstås varit varierande under åren, måste man ändå till-stå att det under femtio och sextiotalen fanns med en hel del guld-korn, som sedemera kommit att till-höra det svenska sångarvet (jag tänker exempelvis på Babs "Lilla Stjärna" - se nedan -, Siws "Augustin" och vår främsta sångerska någonsins, Monica Z, bidrag "En gång i Stockholm").
När man hör årets bidrag blir man dock förskräckt! Vem kommer att om ett halvsekel nynna med i lill-gossen Jonathan Fagerlunds pubertala falsk-sång, af Ugglas märkliga gutturala grymtanden eller Söderqvists (som såg ut att vara klädd för säng-kammaren) djuriska ylanden? Svaret torde vara uppen-bart: INGEN!
Min dotter-dotter, Nathalie, har hjälpt mig med denna sekvens från Eurovisions-schlagerfestivalen 1958. Man trycker på triangeln och kan då höra Babs sjunga vår kanske starkaste tävlings-bidrag någonsin, "Lilla stjärna". Notera även det efter-följande musikaliska inter-mezzot, framfört av levande orkester med riktiga instrument! Håll till godo!
//S-O
Full orkester! som vi utbrast på det glada 30-talet när fick uppleva just en sådan. Det enda jag kommer på att an-märka på skulle väl vara att propsa inte här-stammar från ordet propp, utan från franskans proposer, (används på Svenska i betydelsen "envist/påstridigt tigga om någon-ting") och så-lunda stavas med totalt två stcken "p", vad än moderna rätt-stavnings-program må tycka om den saken. Det har jag lärt dig en gång, men en upp-friskning kan vara å sin plats.
Frid över rätt-stavnings-under-visningens minne.
När vi talar om rätt-stavning vill jag äfven poängtera att det stavas "stycken", och inte "stcken", som jag skrev ofvan.
Jaha där förekom du dig själv!
Rätt skall förstås vara rätt, även om man undrar hur det är med den saken nu-förtiden. Icke desto mindre vill jag definiera min fadäs som ett skriv-fel, till skillnad från stav-fel, då P-tangenten på min maskin har en o-vana att reppetera sig. (De franska verb som är aktuella som in-låningsobjekt i svenskan, och som du mycket pedagogiskt före-visade oss kunskaps-törstande läroverks-gossar, minns jag tämligen väl!)
//S-O
Jaha. Där blev det dubbla P igen!
Ja inte ska ni hålla på och fylla hela Sven-Oves blogg med anmärkningar på ord inte, med all respekt för rättstavning så tycker jag nog att vi med ålderns rätt kan släppa ett och annat litet "slarvfel" så lärare du än är Gottfridsson! På det här sättet blir det ju inget sagt och ska vi hålla på och fila på kommatecekn hinner ju liemannen komma hämta oss allihopa innan vi har kommit till saken. Vi har tiden mot oss, glöm inte det gubbar!
Nu skrev jag själv fel på kommatecken bara för att jag blev så upprörd, och det bör jag inte bli för pumpen orkar inte med det enlig Dr Stubbe på Källvindsgatan i Norrköping som jag besökte senast 1985.
Men det var ju Eurovisionssånger vi skulle prata om.
Jag tyckte det var bättre när det var sången och inte artisterna eller kläderna (eller snarare kanske bristen på kläderna?) tävlade. År 1965 var det ju följaktligen den fina operasångaren Ingvar Wixell som framförde alla sångerna och så tycker jag det kunde vara nu också. Varför inte ta en annan operasångare, låt oss säga Loa Falkman som framför alla verken, då är det ju sången som får rättvisa. Hade han framfört alla av bidragen i år hade vi sluppit irritera oss på, jag citerar dig Sven-Ove "lill-gossen Jonathan Fagerlunds pubertala falsk-sång, af Ugglas märkliga gutturala grymtanden eller Söderqvists (som såg ut att vara klädd för säng-kammaren) djuriska ylanden". Mycket träffande beskrivet Sven-Ove!
Ingvar Wixell lär förövrigt numera vara 77 år, en karl i vår ålder. Född i Luleå är han och debuterade 1955 som Papageno i Mozarts Trollflöjten under en turné av Riksteatern. Han var anställd på Stockholmsoperan 1955–1967. Där gjorde han till att börja mer lyriska roller som Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla och Escamillo i Bizets Carmen. Senare mer dramatiska roller som Amonasro i Verdis Aida, Baron Scarpia i Puccinis Tosca och titelrollerna i Verdis Rigoletto respektive Simone Boccanegra.
Han kan sin opera, gamle Bertil, vad säger du nu, Gottfridsson!!!!???
Nåja, det är bra att du intresserar dej för annat än pilsner och fiske. Jag ger dig äfven rätt angående skriv- eller tangentbords-fel. Han får förstå en gammal lärare, och inse att riktigt bruna skit-ränder aldrig går ur. Vidare tyckte jag att det inte in-gav någon sär-skild respekt att bara hålla med den gode S-O för jämnan. Och annat än små slarv-fel gör han ju inte.
Det är bra gossar: en debatt friskar upp! Så länge vi behåller respekten för varandra tycker jag det är positivt att vi vädrar våra åsikter! Vi fungerar på så vis som ett före-döme för ungdomen, som ju helst annars löser konflikter medelst hand-gemäng och o-lämpliga till-mälen!
//S-O
Är ni seriösa eller driver nii bara xD:PPPPPPPPPP
Jag ber om ursäkt för de otrevliga kommentarerna som vissa, så klart anonymt, lämnar här. Jag skall konsultera min dotter-dotter, Nathalie, för att se om det går att ta bort dem på något sätt.
Dess-utom undrar jag över bruket av olika konsonanter som ung-domen verkar använda sig av här på Inter-net. Det före-faller vara någon typ av o-kvädning.
//S-O
Det är bra, Sven-Ove att du tar tag i saker och ting. Men vad betyder alla dessa konsonanter? Eller trycker ungdomarna bara hur som helst på tangenterna? Gör man det, har man inte mycket att säga!
Jag tro i detta fall, att inläggs-skickaren hafver en sådan där trasig ord-behandlare som du säger dig hafva, Sven-Ove. En sådan som re-peterar p-tangenten utan synbar anledning. Eller så är ung-domarna bakom sina flöten.
Jag har upptäckt att om man på dessa nya datamaskiner håller nere en bokstav, oavsett om det är en vokal eller konsonant, så upprepar den sig själv i all oändlighet, prova för skojs skull gubbar! Här t ex håller jag nere Å-tangenten:
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ
Den skulle kunna upprepa samma Å i flera kilometer om man ville det. Det kanske är en sådan fadäs den nyfikne ynglingen har råkat ut för?
Fast inget hyfs tycktes han ha. Det värsta är väl att han inte får tillfälle till att göra rekryten heller, vore bra för hans eget bästa. Och det övriga samhällets också för den delen.
Inte förstår jag heller vad den där funktionen med upprepande bokstav ska vara bra för.
jAG LÄSER OFTA eRA SKRIVELSER HÄR PÅ INTERNET sVEN-oVE. kAN nI FÖRKLARA FÖR MIG VARFÖR TEXTEN BLIR SÅ HÄR TVÄRT OM PÅ DATAN? äR DET EN KNAPP JAG INTE VET OM?
mvh
eRIK aLFREDSSON
Nu tror å mina äror att någon hafva full-ständigt mist för-ståndet. Inte går det för sig att tro att man ska kunna göra sig lustig på gammalt folks bekostnad. Jag känner nog igen den sortens lustig-kurrar som jag gifvit sänkt betyg i ordning oh upp-förande allt-sedan jag först ut-examinerades. Lågt. När Bertil var på sitt allra mest o-regerliga humör kunde man ändå skönja antydan till intelligens och till-lika eftertanke bakom skämten, äfven om vi hade våra små duster. Nej du, Erik, den gubben gick inte.
