sven-ove

När jag var i 20-årsåldern blev begreppet "Gällivare-häng" allmänt för de s.k. raggarnas sätt att inte dra upp jeans-byxorna ordentligt. Detta får väl tillsammans med ohämmat alkohol-intag och usel musik-smak betecknas som ett av de mest mot-bjudande dragen i denna även i övrigt dubiösa "kultur-yttring".

Till min förfäran har jag på sistone sett att detta högst ovårdade kläd-mode på nytt sprider sig bland våra ungdomar. Både gossar och jäntor visar oförblommerat upp sina bakdelar - i bästa fall sitter underkläderna på plats, men det är heller inte ovanligt att man helt sonika visar upp skinkorna för den som behagar vilja se. Något som inte bara är osmakligt, utan även i högsta grad o-hygieniskt. Jag finner det vara föräldrarnas plikt att köpa sina barn byxor med rejäl midja, vilka lämpigast hålles på plats medelst ett rejält läder-skärp alt. hängsel. För flicke-barnen torde lång-kjolen åter kunna komma till heders. Det åkommer också skol-sjukvården att informera om det olämpliga, ur hygienisk synpunkt, i att gå med sina privataste delar blottade.



/Sven-Ove

Allt oftare får jag brev från Jordbruks-kassan (numer "Sweden Bank"), där man erbjuder mig att skaffa kredit- och betalkort. Jag har redan vid kontakt med min personliga bank-man förklarat mina åsikter om detta påfund, så det förvånar mig ytterligt att banken bemödar sig att fortfarande försöka värva mig som kredit-korts-kund. Kredit-kort är i sanning en säker skuld-fälla i vilken ungdomar och mindre nog-räknade småbarns-föräldrar lätt fastnar!

Sedan tidigt åttiotal har jag dock ett Bankomat-kort, vilket dock måste ses mot en praktisk bak-grund, då bankernas öppet-tider dramatiskt försämrats de senaste år-tiondena. Men kredit- och betalkort, för vilka man dessutom erlägger höga avgifter årligen, leder bara till fördärv!

Vad jag där-emot tidigt anammade var bruket av s.k. Casch-kort. Ett kort där man på elektronisk väg kunde "sätta in" midre summor för att använda som betalning, t.ex. under stads-rundturer under buss-semestern, på marknader och vid andra till-fällen då man ogärna tar med sig hela sin börs p.g.a. stöldrisk och stora folk-massor. Tyvärr lades Casch-systemet i träda efter en kort tid, enligt min bank-man p.g.a. bristande lönsamhet. Nog tycker jag allt att bankerna som tjänar miljarder på räntor varje dag, borde kunna tillhanda-hålla denna tjänst som gör vanliga konsumenters vardag både enklare och säkrare. Fy skäms, var finns er service-anda?

/Sven-Ove

Läsk-drickandet sprider sig som en far-sot i världen, speciellt bland våra ungdomar. Det är ju allom väl-bekant att slentrian-mässigt läsk-drickande är onyttigt, för att inte säga skadligt och dessutom dyrt. En enda burk läsk innehåller upp till 45 bitar socker enligt källor! Dessa socker-bomber sätter ungdomarna i sig i tid och o-tid. Även som måltids-dryck. Jag har också hört att man säljer "läskeblask" i skolorna, vilket jag anser vara förfärande!

När jag var ung drack vi ungar alltid mjölk till maten. Så gjorde även mor, medan far för det mesta in-mudigade svag-dricka. Saft-kobbel, socker-dricka och Champis dracks ENDAST vid högtidliga till-fällen, såsom midsommar och födelse-dagar. Detta är en tradition jag själv håller hårt vid, och som jag även över-fört till mina barn. På vardagarna dricker jag alltid standard-mjölk till måltiderna. (På helgerna kan det dock hända att jag tar en pilsner, om jag inte ska ut och köra bil i det närmsta.) Min hustru Gun däremot, dricker ofta vischy-vatten, eftersom hon, enligt vår hus-läkare, dr Stefansson, har en släng av mjölk-mage. Det går dock att in-handla förhållande-vis billigt om man köper det back-vis i minut-handeln!

Det är det hög tid för skola och föräldrar att införa läsk-förbud, åtminstone på vardagar, och att tydligt visa på den gamla hederliga, svenska, mjölkens alla såväl näringsmässiga som etiska fördelar.

Jag är sedan trettio-talet år hängiven prenumerant av lokal-tidningen. Hemma har vi lokal-tidningen och ibland brukar grann-frun komma över med tidningen Land, och får då i utbyte Svensk Dam-tidning av min hustru Gun. Ett mycket fördelaktigt arrangemang från min synpunkt sett, då intresset för skvaller om kungligheter får anses förbehållet det täcka könet.

På fredagas-morgnar brukar jag dock besöka biblioteket för att läsa igenom veckans riks-tidninningar, företrädelsevis Svenska Dagbladet, men även Dagens Nyheter brukar jag ögna igenom, även om jag tycker den har degenererat kraftigt sedan senaste bytet av chefsredaktör... Om jag hittar några intressanta insändare går det dessutom att för en billig peng få en xerox-kopia tagen. Jag har en hel klipp-bok full med engagerande insändare och artiklar. (Jag har själv blivit publicerad några gånger i riks-pressen - företrädelsevis i Aftonbladet dock. De insändarna förvarar jag dock på betydligt tryggare ställe: i bankfacket!)

Det är fantastiskt att det finns så fins inrättningar som bibliotek, med hjälpsam och vänlig personal och en fridfull och av-kopplande miljö att läsa och studera i. Biblioteket får anses vara en stilla oas i vår annars så stressade och hög-ljudda sam-hälle.

Tyvärr förstår inte ungdomen att uppskatta denna instutition. Trots tydlig förbuds-skyltning ser man dem ofta tala i telefon och inte så sällan sitter de vid datorerna och talar starkt, eller ockuperar par-vis någon läs-hörna där de hänger sig åt varandra på ett högst stötande och oförblommerat sätt.

Min stilla undran är: VAR FINNS DERAS FÖRÄLDRAR? Inte kan det väl vara meningen att bibliotikarierna skall upp-fostra dessa ill-dådare? Personligen säger jag alltid ifrån, men det finns många, speciellt damer i min ålder, som, med fog, är rädda för dessa ouppfostrade, keps-prydda, långhåriga legister (med fog). 

Det är hög tid att kommunen borde anställer en ordningsvakt som säker-ställer att vi övriga besökare får ett lugnt och frid-fullt biblioteks-beök. Även föräldrar och skola borde ta sitt ansvar och förklara för dessa subversiva element hur man uppför sig på en dylik in-rättning. Annars är det bara en tids-fråga innan man tvingas stänga även biblioteken!

Med anledning av den senaste porto-höjningen.

Det går verkligen utför med Postverket! För bara tio år sedan fanns det ett postkonor på varje liten ort, som, förutom att vara behjälpliga med penga-transaktioner och logistik av allehanda slag, fungerade som en social mötesplats. Det fanns många ensamma äldre som aldrig gick ut någonstans, utom på pensions-utbetalnings-dagen, då det var dags att hämta pension och betala räkningar.

När sedan ned-monteringen av vårt fordom så stolta Postverk påbörjades, gick det utför snabbt! Man började med att vägra dela ut brev på lördagar, trots det porto-tillägg som vi som kunder gladeligen betalade för denna ganska själv-klara tjänst. Sedan var det dags för brev-bärarna att jobba fasta arbetstider, med den följd att man inte längre fick posten till förmiddags-kaffet, utan snarare till lunch. Sedan delade man på det monitära och logistiska, varvid paket och annat skulle om-besörjas av ICA-butiker o dyl, och de ekonomiska förehavandena sköttes av Svensk Kassaservice. (Bara namnet Service var i sammanhanget ett hån mot oss vanliga konsumenter!). Priset för att betala räkningar steg kraftigt och man visade med all önskvärd tydlighet att man inte ville tillhanda-hålla denna tjänst. Så gick det också som det gick och Kassaservice fick läggas ned.

Steg för steg har Postverket ut-armats, och detta nästan UTAN PROTESTER från oss drabbade. Nära förestående är, som sagt,  en porto-höjning á 50 öre, vilken kommer slå hårt mot många fattig-pensionärer och oss som skickar mycket brev till myndigheter. Även utrikes porto kommer stiga, vilket torde drabba den redan kris-drabbade export-industrin hårt. För att inte tala om den ny-ordning som innebär att brev-bäraren inte längre får springa i trappor, utan ska lämna posten i entrén i flervånngs-hus. Ska vi äldre riskera liv och lem, bara för att komma åt vad som rättmätligen är vårt - vår månatliga hyres-avi, information från P.R.O. och vy-kort från nära och kära?

Nej, det är dags att starta UPPLOPP mot denna dekapitering av en central samhälls-funktion. Postens styrelse torde bestå av en hoper e-postande snor-hyvlar med "vinst-maximering" som allena-rådande mål. Tänk på alla äldre som inte har tillgång till datorer och liknande!  (Själv har jag förvisso tillgång till e-post, men det är mest barn-barnen jag har kontakt med via mejl. Inga av mina jämnåriga bekanta har detta, förutom min gamle vän sedan rekryten, Bertil Karlsson. Min hustru Gun t.ex. har aldrig suttit framför en data-maskin, än mindre begagnat sig av e-posten.)

Jag är övertygad att vi är många som delar denna syn på Postverket, och jag är övertygad om att vi, om vi går samman, kan få politikerna att ta sitt förnuft till fånga och återställa allt detta som man förstört!

/Sven-Ove

Nu när jag har hållt på med bloggning i några veckor börjar det komma kommentarer till mina inlägg. Det är fantastiskt att på detta sätt kunna få respons så direkt. Mitt förra inlägg hade hittats av en gammal kamrat från det militära, Bertil Karlsson. Det var verkligen roligt att höra av en kär gammal vän. Senast vi sågs var mid-sommar -63 om jag minns rätt. Spion-härvan med Wennerström hade precis rullats upp och jag minns hur vi satt på klipporna i Gryts skärgård och diskuterade svensk försvars-politik och strategi tills solen åter gick upp. Jag hoppas vi kan ta upp kontakten igen och träffas och diskutera såväl aktualiteter som gamla minnen!

Inter-net är verkligen en fantastisk uppfinning!

/Sven-Ove