På rätt spår?
Vageln i ögat består dock i de musikaliska inslagen, för vilka en löst sammansatt populärorkester står. I jämställdhetens namn har man placerat en tös vid batteriet. Till råga på allt kommer refräng-sångaren (vid namn Emmrik?) in-åkandes på en rull-bräda. Vi betackar oss för dylika cirkus-konster. Ett riktigt stor-band skulle passa program-formatet mycket bättre. Vi betalar ju för sjutton tusentals kronor i TV-licens varje år, då borde man väl ha råd att anställa en anständig swing-orkester?
Bakvänt byx-mode
När jag var i 20-årsåldern blev begreppet "Gällivare-häng" allmänt för de s.k. raggarnas sätt att inte dra upp jeans-byxorna ordentligt. Detta får väl tillsammans med ohämmat alkohol-intag och usel musik-smak betecknas som ett av de mest mot-bjudande dragen i denna även i övrigt dubiösa "kultur-yttring".
Till min förfäran har jag på sistone sett att detta högst ovårdade kläd-mode på nytt sprider sig bland våra ungdomar. Både gossar och jäntor visar oförblommerat upp sina bakdelar - i bästa fall sitter underkläderna på plats, men det är heller inte ovanligt att man helt sonika visar upp skinkorna för den som behagar vilja se. Något som inte bara är osmakligt, utan även i högsta grad o-hygieniskt. Jag finner det vara föräldrarnas plikt att köpa sina barn byxor med rejäl midja, vilka lämpigast hålles på plats medelst ett rejält läder-skärp alt. hängsel. För flicke-barnen torde lång-kjolen åter kunna komma till heders. Det åkommer också skol-sjukvården att informera om det olämpliga, ur hygienisk synpunkt, i att gå med sina privataste delar blottade.
/Sven-Ove
Kruk-växter av tveksamt ursprung
Växterna var prunkande och ståtliga vid hemkomsten och prydde väl sin plats i vardags-rummet. Efter någon vecka visade det sig dock att den ena pelargonen var infekterad av något slags bagg och innan vi hunnit göra oss av med den hade den smittat ned fyra andra kruk-växter, som vi därför också fick slänga. Jag blev förstås fly förbenad över detta och följde med Gun tillbaka till blomster-affären, där jag efter att ha gett dem en ordentlig ut-skällning blev erbjuden att få ersättning i form av nya kruk-växter! Pyttsan! Inte ville vi ha mer bagg i hemmet! Efter ytterligar en stunds dividerande fick vi kontant ersättning á femhundra kr. Dessa pengar har vi använt till inköp av kruk-växter annorstädes.
Sådant här hände aldrig förr i tiden. Jag tror att det är alla dessa importerade växter som sprider olika åkommor. Det är därför viktigt att man kontrollerar att kruk-växterna är svensk-odlade. Även om de importerade växterna är en aning billigare, kan de medföra höga kostnader i slut-ändan!
/Sven-Ove
Kredit-kort
Allt oftare får jag brev från Jordbruks-kassan (numer "Sweden Bank"), där man erbjuder mig att skaffa kredit- och betalkort. Jag har redan vid kontakt med min personliga bank-man förklarat mina åsikter om detta påfund, så det förvånar mig ytterligt att banken bemödar sig att fortfarande försöka värva mig som kredit-korts-kund. Kredit-kort är i sanning en säker skuld-fälla i vilken ungdomar och mindre nog-räknade småbarns-föräldrar lätt fastnar!
Sedan tidigt åttiotal har jag dock ett Bankomat-kort, vilket dock måste ses mot en praktisk bak-grund, då bankernas öppet-tider dramatiskt försämrats de senaste år-tiondena. Men kredit- och betalkort, för vilka man dessutom erlägger höga avgifter årligen, leder bara till fördärv!
Vad jag där-emot tidigt anammade var bruket av s.k. Casch-kort. Ett kort där man på elektronisk väg kunde "sätta in" midre summor för att använda som betalning, t.ex. under stads-rundturer under buss-semestern, på marknader och vid andra till-fällen då man ogärna tar med sig hela sin börs p.g.a. stöldrisk och stora folk-massor. Tyvärr lades Casch-systemet i träda efter en kort tid, enligt min bank-man p.g.a. bristande lönsamhet. Nog tycker jag allt att bankerna som tjänar miljarder på räntor varje dag, borde kunna tillhanda-hålla denna tjänst som gör vanliga konsumenters vardag både enklare och säkrare. Fy skäms, var finns er service-anda?
/Sven-Ove
Grattis Kalmar
/Sven-Ove
Måltids-drycker
Läsk-drickandet sprider sig som en far-sot i världen, speciellt bland våra ungdomar. Det är ju allom väl-bekant att slentrian-mässigt läsk-drickande är onyttigt, för att inte säga skadligt och dessutom dyrt. En enda burk läsk innehåller upp till 45 bitar socker enligt källor! Dessa socker-bomber sätter ungdomarna i sig i tid och o-tid. Även som måltids-dryck. Jag har också hört att man säljer "läskeblask" i skolorna, vilket jag anser vara förfärande!
När jag var ung drack vi ungar alltid mjölk till maten. Så gjorde även mor, medan far för det mesta in-mudigade svag-dricka. Saft-kobbel, socker-dricka och Champis dracks ENDAST vid högtidliga till-fällen, såsom midsommar och födelse-dagar. Detta är en tradition jag själv håller hårt vid, och som jag även över-fört till mina barn. På vardagarna dricker jag alltid standard-mjölk till måltiderna. (På helgerna kan det dock hända att jag tar en pilsner, om jag inte ska ut och köra bil i det närmsta.) Min hustru Gun däremot, dricker ofta vischy-vatten, eftersom hon, enligt vår hus-läkare, dr Stefansson, har en släng av mjölk-mage. Det går dock att in-handla förhållande-vis billigt om man köper det back-vis i minut-handeln!
Det är det hög tid för skola och föräldrar att införa läsk-förbud, åtminstone på vardagar, och att tydligt visa på den gamla hederliga, svenska, mjölkens alla såväl näringsmässiga som etiska fördelar.
Hund-ägare: Plocka upp efter er!
Ytterligare bekanta
Ludvig var en sträng men rätt-vis ledsagare av oss folk-skole-elever och har alltid varit en förebild för mig, såväl bildnings-mässigt som levnads-mässigt. En man med sunda värderingar och sunda vanor, som förtjänar allas vår repekt!
Stök på biblioteket
Jag är sedan trettio-talet år hängiven prenumerant av lokal-tidningen. Hemma har vi lokal-tidningen och ibland brukar grann-frun komma över med tidningen Land, och får då i utbyte Svensk Dam-tidning av min hustru Gun. Ett mycket fördelaktigt arrangemang från min synpunkt sett, då intresset för skvaller om kungligheter får anses förbehållet det täcka könet.
På fredagas-morgnar brukar jag dock besöka biblioteket för att läsa igenom veckans riks-tidninningar, företrädelsevis Svenska Dagbladet, men även Dagens Nyheter brukar jag ögna igenom, även om jag tycker den har degenererat kraftigt sedan senaste bytet av chefsredaktör... Om jag hittar några intressanta insändare går det dessutom att för en billig peng få en xerox-kopia tagen. Jag har en hel klipp-bok full med engagerande insändare och artiklar. (Jag har själv blivit publicerad några gånger i riks-pressen - företrädelsevis i Aftonbladet dock. De insändarna förvarar jag dock på betydligt tryggare ställe: i bankfacket!)
Det är fantastiskt att det finns så fins inrättningar som bibliotek, med hjälpsam och vänlig personal och en fridfull och av-kopplande miljö att läsa och studera i. Biblioteket får anses vara en stilla oas i vår annars så stressade och hög-ljudda sam-hälle.
Tyvärr förstår inte ungdomen att uppskatta denna instutition. Trots tydlig förbuds-skyltning ser man dem ofta tala i telefon och inte så sällan sitter de vid datorerna och talar starkt, eller ockuperar par-vis någon läs-hörna där de hänger sig åt varandra på ett högst stötande och oförblommerat sätt.
Min stilla undran är: VAR FINNS DERAS FÖRÄLDRAR? Inte kan det väl vara meningen att bibliotikarierna skall upp-fostra dessa ill-dådare? Personligen säger jag alltid ifrån, men det finns många, speciellt damer i min ålder, som, med fog, är rädda för dessa ouppfostrade, keps-prydda, långhåriga legister (med fog).
Det är hög tid att kommunen borde anställer en ordningsvakt som säker-ställer att vi övriga besökare får ett lugnt och frid-fullt biblioteks-beök. Även föräldrar och skola borde ta sitt ansvar och förklara för dessa subversiva element hur man uppför sig på en dylik in-rättning. Annars är det bara en tids-fråga innan man tvingas stänga även biblioteken!
Postverkets kollaps!
Med anledning av den senaste porto-höjningen.
Det går verkligen utför med Postverket! För bara tio år sedan fanns det ett postkonor på varje liten ort, som, förutom att vara behjälpliga med penga-transaktioner och logistik av allehanda slag, fungerade som en social mötesplats. Det fanns många ensamma äldre som aldrig gick ut någonstans, utom på pensions-utbetalnings-dagen, då det var dags att hämta pension och betala räkningar.
När sedan ned-monteringen av vårt fordom så stolta Postverk påbörjades, gick det utför snabbt! Man började med att vägra dela ut brev på lördagar, trots det porto-tillägg som vi som kunder gladeligen betalade för denna ganska själv-klara tjänst. Sedan var det dags för brev-bärarna att jobba fasta arbetstider, med den följd att man inte längre fick posten till förmiddags-kaffet, utan snarare till lunch. Sedan delade man på det monitära och logistiska, varvid paket och annat skulle om-besörjas av ICA-butiker o dyl, och de ekonomiska förehavandena sköttes av Svensk Kassaservice. (Bara namnet Service var i sammanhanget ett hån mot oss vanliga konsumenter!). Priset för att betala räkningar steg kraftigt och man visade med all önskvärd tydlighet att man inte ville tillhanda-hålla denna tjänst. Så gick det också som det gick och Kassaservice fick läggas ned.
Steg för steg har Postverket ut-armats, och detta nästan UTAN PROTESTER från oss drabbade. Nära förestående är, som sagt, en porto-höjning á 50 öre, vilken kommer slå hårt mot många fattig-pensionärer och oss som skickar mycket brev till myndigheter. Även utrikes porto kommer stiga, vilket torde drabba den redan kris-drabbade export-industrin hårt. För att inte tala om den ny-ordning som innebär att brev-bäraren inte längre får springa i trappor, utan ska lämna posten i entrén i flervånngs-hus. Ska vi äldre riskera liv och lem, bara för att komma åt vad som rättmätligen är vårt - vår månatliga hyres-avi, information från P.R.O. och vy-kort från nära och kära?
Nej, det är dags att starta UPPLOPP mot denna dekapitering av en central samhälls-funktion. Postens styrelse torde bestå av en hoper e-postande snor-hyvlar med "vinst-maximering" som allena-rådande mål. Tänk på alla äldre som inte har tillgång till datorer och liknande! (Själv har jag förvisso tillgång till e-post, men det är mest barn-barnen jag har kontakt med via mejl. Inga av mina jämnåriga bekanta har detta, förutom min gamle vän sedan rekryten, Bertil Karlsson. Min hustru Gun t.ex. har aldrig suttit framför en data-maskin, än mindre begagnat sig av e-posten.)
Jag är övertygad att vi är många som delar denna syn på Postverket, och jag är övertygad om att vi, om vi går samman, kan få politikerna att ta sitt förnuft till fånga och återställa allt detta som man förstört!
/Sven-Ove
Gamla vänner
Nu när jag har hållt på med bloggning i några veckor börjar det komma kommentarer till mina inlägg. Det är fantastiskt att på detta sätt kunna få respons så direkt. Mitt förra inlägg hade hittats av en gammal kamrat från det militära, Bertil Karlsson. Det var verkligen roligt att höra av en kär gammal vän. Senast vi sågs var mid-sommar -63 om jag minns rätt. Spion-härvan med Wennerström hade precis rullats upp och jag minns hur vi satt på klipporna i Gryts skärgård och diskuterade svensk försvars-politik och strategi tills solen åter gick upp. Jag hoppas vi kan ta upp kontakten igen och träffas och diskutera såväl aktualiteter som gamla minnen!
Inter-net är verkligen en fantastisk uppfinning!
/Sven-Ove
Fart-gupp
Jag har kontaktat kommunen med skadestånds-krav, då felet ju ligger i att de på ett slentrian-mässigt sätt bygger trafik-farliga hinder som är en fara för kommun-invånarna, men hittills helt utan resultat. Dock kan jag ju inte vara ensam om att ha råkat ut för detta. Nästa steg blir att starta en namn-insamling för att få våra politiker att ta reson. Fart-gupp är en far-sot som sprider sig över hela vårt avlånga land. Det är dags att vi vanliga kommuninvånare tydligt visar att vi inte accepterar denna kommunala sponsring av bil-verkstäder!
Heja Björklund
Inget av detta hade varit möjligt på min tid. Då hade man minsann fått sig en rejäl hurring och fått rätta sig i ledet. På den tiden förde ju också lärarna vederbörlig repekt med sig och hade möjlighet att när orden inte räckte till, tillrätta-visa eleverna fysiskt. Läraren/lärarinnan tilltalades med magister och fröken och man fick ställa sig i pulpeten när man skulle svara på frågor eller hög-läsa psalmer.
De senaste 30 åren har det verkligen gått snabbt utför med utbildnings-systemet. Ungdomarna styr ju skolorna i stort sätt själva med sina elev-råd o dyl. och läraren är totalt makt-lös. Det är inget att förundras över att eleverna presterar allt sämre och att den svenska skolan tillhör de sämsta i världen. Man läser ju dagligen om elever som inte kan gånger-tabellen, än mindre skriva för hand, eller har en aning om sveriges geografi. Jan Björklund gör en gedigen insats för att stoppa detta förfall. Att han dessutom kommer från det militära gör inte saken sämre. Vad ungdomarna behöver är ju ordning och reda och vuxna som pekar med hela handen. Man kan bara hoppas att han vinner kampen mot alla dessa flum-pedagoger som verkar härja fritt i skolöverstyrelsen.
Med den nya försvarspolitiken lär ju många officerare snart bli arbets-lösa. En god idé vore väl att rekrytera dessa till våra skolor, då det ju ständigt saknas utbildade lärare. De är goda pedagoger, vana att leda folk och tränade i att sätta sig i respekt. Precis vad den svenska skolan skulle behöva!
Snusk på pizzeria
Jag besökte själv en pizzeria vid ett besök i huvudstaden under tidigt 70-tal och har sedan dess hållt mig borta från dem. Något värre har jag aldrig smakat! Att på detta sätt blanda allehanda ingredienser på en stor bröd-skiva och värma dem i ugnen, är enligt min mening inget för svenska magar. Man kunde inte ens få ett glas mjölk till måltiden utan tvangs dricka socker-vatten. Dessutom åt flera av gästerna sina bröd-stycken med händerna, förmodligen utan att ha tvättat dem först.
Nej, jag tror att händelser som denna kan få allt fler människor att inse att svensk husmanskost är överlägsen vad gäller kvalitét, smak och hygien.
Lövfällning
Om hösten skimrar stadens parker av löv i allehanda varma färgtoner. För en pensionär är det en fröjd att spatsera längs gator och torg en solig förmiddag och njuta av detta naturens skådespel. Detta är precis vad jag ägnade mig åt i förmiddags. Jag kunde dock under min promenad inte låta bli att lägga märke till de enorma mängder löv och allehanda trädgårdsavfall som låg utspridda i stads-parken. Som tidigare hemmans-ägare vinnlade jag mig alltid om, att med min hustru Guns hjälp, hålla löv-mängderna i trädgården på en så låg nivå som möjligt. Det är väl inte mer än rimligt att man kan ställa samma krav på kommunen? Det är både osnyggt, ohygieniskt och rent av farligt att låta drivor av löv bli liggandes på gräsmattorna. Möss och allehanda skadedjur kan begagna dessa löv-högar för att sprida olika farsoter via sina exkrementer och den stackare som vågar sig ut på gräsmattor och grusgångar löper stor risk att halka och i värsta fall bryta lårbenshalsen.
Så fort jag kom hem kontaktade jag park-förvaltningen. De var dock omöjliga att nå via telefon, så jag skickade helt sonika en sk e-post. När jag senare under eftermiddagen passerade parken i min bil stod där en kommunal arbetare och blåste bort löv. Det var snabbt jobbat måste jag tillstå! Man får hoppas att de också ämnar föra bort löven och inte bara blåsa upp dem i ännu större högar...
/Sven-Ove
Hans Majestät tar parti
Själv är jag inte mycket av en friluftsmänniska, även om jag i min ungdom var en hängiven ornitilog. Min hustru Gun däremot rör sig mycket i skogs-områden, speciellt under svamp - och bärtider. Jag har även en del släkt och bekanta som är bosatta på landsbygden, bl.a. i Värmland och delar deras oro för vargens utbredning.
Kollektivtrafikens kollaps
Som jag nämnde i går-dagens bloggning åkte hustru Gun och jag idag till Linköping för diverse inköp. Det var några år sedan jag tog bussen, min hustru är van buss-åkare, men jag håller mig för det mesta till bilen. (Tyvärr råkade jag ut för ett miss-öde härom veckan när jag skulle köra in i garaget. Jag fick solen i ögonen vid infart och råkade köra in ena kanten, så just nu står Toyotan på verkstad för diverse plåtarbeten.)
Bussen skulle avgå 06.45 och vi var i god tid vid busshållplatsen, c:a 15-20 minuter före utsatt avgångstid. Runt 06.55 behagade fordonet infinna sig. Jag hade försås planerat att påpeka den sena ankomst-tiden för chauffören, men döm om min förvåning när det vsade sig att det var en kvinna som körde bussen... Jag blev så perplex att jag totalt glömde detta. När jag väl fått upp portmonnän lät chaufförskan meddela att man minsann "inte kan betala med pengar på bussen, rånrisken är för stor". (Tro sjutton, när man låter späda kvinnor köra bussen. Detta problem åtgärdas lättast genom att anställa manliga busschaufförer som erhåller erfoderlig respekt och icke drar sig för handgemäng då det gäller att skydda kassan och passagerarna!)
Hur hade de då tänkt sig att det hela skulle gå till? Det är ju inte som att det finns något biljett-kontor i närheten? Tydligen vill de att man på något sätt ska betala med mobil telefon. OCH HUR SKA VI SOM INTE HAR EN DYLIK GÖRA? Detta kunde hon inte ge något svar på. Stämningen började nu bli ganska upprörd på bussen. Jag antar att de övriga passagerarna stött på samma absurda problem som jag, och nu var glada att någon vågade säga ifrån på skarpen. Det hela slutade hursomhelst med att jag fick åka med gratis. Hustru Gun har tydligen något hon kallar värde-kort och det fungerar tydligen bättre än reda pengar. Vart är vi på väg egentligen undrar jag, när inte pengar längre duger som betalningsmedel? Ska vi återgå till bytes-handel?
Nej! Det var sista gången jag sätter mig i en länstrafiksbuss. Hemresan skedde med bil, då vi hade tur att stöta på Britt-Marie; Guns arbetskamrat från långvården och fick plats i hennes bil.
DATOR
Hyfs i gemensamhetsutrymmena
Hustrun Gun och jag är som sagt nyblivna lägenhetsinnehavare. Livet i borätt har sina klara fördelar och flera av grannarna är mycket sympatiska och hjälpsamma. Och vist är det skönt att slippa snö-skottning, olje-lukt och dylikt som gör villaägarens vardag till en ren och skär pina. Nej, centralvärme och skottad sandad trapp är numer vår melodi!
Dock finns ett och annat som smolkar glädjebägaren och som får en att längta tillbaka till egna-hemstiden. Framför allt tänker jag på situationen i tvätt-stugan! Enligt ordning-reglerna är det är ju upp till oss i huset att sköta om detta utrymme och lämna det i samma skick i vilket vi fann det, men alla verkar inte ha läst denna skrift!
När vi flyttade till lägenheten investerade vi i ny tvättmaskin och torktumlare, men mattor och liknande måste vi tvätta i den gemnesamma tvätt-stugan. Dessutom måste manglingen ske där nere. Min hustru står för tvättandet hemma, men när det blir dags att ta ner till tvätt-stugan följer jag med ner eftersom Gun är lite orolig och mörk-rädd. Senast i eftermiddags var vi nere och skulle tvätta hall-mattan. När vi kom in låg det redan tvätt i maskinen. Dessutom låg det en större hög smutsiga underkläder över mangeln. Det är inte lite fräckt att ta någon annans tvätt-tid! Att dessutom besudla de gemensamma maskinerna med smutsig tvätt är att gå över gränsen! Gud vet vilka bakterier som nu finns i manglings-duken. Detta är ett ICKE ACCEPTABELT BETEENDE! Jag sa till Gun att jag minsann skulle vänta tills ill-dådaren behagade dyka upp och ta hand om sin smutsuga byk och läsa lusen av denne, men Gun övertalade mig att följa med upp för att lugna ned mig. Jag följde hennes råd, men tog först med mig ett par av de byst-hållare som låg kastade över mangeln och gick senare ner och satte upp en lapp, på vilken jag skrev var vederbörande kan återfå desamma. Än har jag inte hört något, men om hon(?) dyker upp här ska jag säga henne ett par sanningens ord.
Lös-the i påse?
Mitt favorit-thé är English Brekfast, det är alldeles lagom starkt och har man dessutom i lite mjölk så slipper man halsbrännan som annars alltid kommer som ett brev på posten vid thé-drickande. Min hustru köpte för någon vecka sedan hem en ny sorts thé-påsar med just denna flavör. Påsarna var av ny modell, triangelformade, ungefär som Festis såg ut när barnen var unga, fast såklart mindre i omfång. Det var inget fel på théet, faktum är att det var riktigt gott. Det jag vänder mig mot är marknadföringen. Företagets slogan är "lös-thé i påse". Det är ju fullkommligt häpnadsväckande att man får marknadföra på detta vis! Självklart är allt påsförpackat thé pås-thé. Jag har förstås skrivit brev till företaget i fråga och påpekat det absurda i deras marknadföring. Jag väljer här att inte namnge förtaget, då jag inte tycker de gjort sig förtjänta av gratis-reklam.
